jag funderar ofta på om han fortfarande tänker på mig ibland, vad det är som får honom att tänka på det och speciellt det där om vad han tänker på. jag vet att jag inte är något speciellt, mitt bruna hår har inga vackra lockar, mina ögon är inget hav att drunkna i och jag har inget skratt som fastnar i minnet. men något måste det förmodligen vara eftersom han sa till mig någon dag för några veckor sen att han inte kunde släppa tanken på mig. men sånt förändras antar jag.
ibland undrar jag om han funderar lika mycket på det som jag. om han undrar om jag fortfarande tänker på hans leende eller hans ögon som faktiskt går att drunkna i. fruktansvärt mycket för att vara ärlig. om han undrar om jag fortfarande inte kan släppa tanken på hans doft som fastnade på mina lakan och på orden som liksom stannade kvar flera timmar efter att han gått hem.
jag antar att det inte alls är så att han undrar. att han kanske glömt eller inte vill minnas, hur jag lämnade en liten bit av mitt hjärta på hans nattduksbord.
ibland undrar jag om han funderar lika mycket på det som jag. om han undrar om jag fortfarande tänker på hans leende eller hans ögon som faktiskt går att drunkna i. fruktansvärt mycket för att vara ärlig. om han undrar om jag fortfarande inte kan släppa tanken på hans doft som fastnade på mina lakan och på orden som liksom stannade kvar flera timmar efter att han gått hem.
jag antar att det inte alls är så att han undrar. att han kanske glömt eller inte vill minnas, hur jag lämnade en liten bit av mitt hjärta på hans nattduksbord.
- nellie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar