undrar hur vi alltid lyckades leva i någonslags otakt. du var alltid två steg framför och jag var alltid hundra ögonblick efter.

tänker på hur lätt det är att säga att allt är som vanligt. att jag dricker mitt kaffe precis likadant som innan - nio sekunder kaffe och tre sekunder mjölk, hur jag alltid har håret i en knut och min klocka som alltid ringer 06.24 för att jag aldrig velat ställa den på något sånt där uppenbart som 06.30.

på grund av honom:          är inget det där vardagsrutiner och inte alls som vanligt.

han: säg stopp.jag: nu räcker det.han: du har nio sekunder kaffe och tre sekunder mjölk. precis som jag. jag: okej.han: det är konstigt hur bra vi passar ihop.vi hade träffats en gång och han sa att uppsatt hår i knutar kunde vara det vackraste han sätt. jag hade precis klippt lugg och han sa att det var charmigt.
nästa gång vi träffades frågade han om jag alltid hade håret sådär och jag visste inte riktigt vad han menade (mer än att jag var rädd att han trodde att jag numera bara hade knut i håret för att han hade sagt att det var vackert)  han sa att det var    förbannat himla fint. och sen kysste han min nacke.

han: när vaknar du på morgonen?jag: jag ställer alltid klockan på 06.24.nästa morgon: ett meddelande klockan noll sex tjugo fyra. jag ville kliva upp samtidigt som dig. vill göra allt tillsammans med dig.


nellie.

Snälla håll mig inte för hårt, men snälla lämna mig inte.

Här hemma har vi såna där duschdörrar som blir alldeles immiga om man stänger dem helt och duschar. Jag brukar alltid ha dem öppna. Idag hade jag inte det. 

Jag ställde mig under vattnet och kände efter några hundradelar att det var lika kallt som isen utomhus. Med händerna intryckta under överarmarna kunde jag med högerhanden känna mitt hjärta slå. 

Efter ett tag blev det varmare och spänningen längs ryggraden släppte. Dörrarna började bli immiga.

Jag satte mig ner så vattnet droppade ner på min rygg och jag målade ett fönster på den ena dörren. Det immade igen med en gång.

När jag sen reste mig upp och gick ur duschen hade jag samma känsla som man har efter att man förlorat någon eller något viktigt. När man varit inomhus och bara legat i sängen varje dag.

Fast, jag har inte förlorat någon. Tror jag.

- sophia

Jag vill känna.

Jag saknar pirr och att ha luftgropar i magen. Sådant som bara känns när man tänker eller ser någon man verkligen gillar. Jag vill vara nykär och ha något som tillslut bleknar. För det gör det alltid tillslut.

Jag vill bara kasta mig ut och hoppas på att någon modig fångar mig, någon som vågar ge mig fina saker. Saker  som att rita små cirklar på min rygg eller pussa mig lätt på axeln när jag nyss vaknat.

 Ibland önskar jag att jag älskade någon annan, för den jag älskar nu gör så ont att älska. 

- sophia

jag räknade dina andetag och målade vingar på dina skulderblad.

har sökt någonslags tillflykt, ett sätt att komma bort. hamnade i en lägenhet som luktar rökning under fläkten och doft ljus, nudlar och oboy blir varje dags middag och timmarna flyter förbi med hjälp av Håkans röst. men jag går inte isär, när jag går med dig. hennes bruna lockar gör mig lugn och vi skriver texter om att älska någon som älskar någon annan.

- nellie

Jag skulle nästan byta bort stjärnorna,

men då försvinner ljuset från min mörka himmel.

När jag en gång i tiden hade sådär guldiga lockar och busiga ögon frågade jag så himla mycket.

"Vad är kärlek, egentligen?"

- Det är det närmsta vi har till magi. 

- sophia

dina drömmar var fjäderlätta, jag kunde känna dem smeka min nacke.

 

- nellie

du drömmer om galaxer medan jag aldrig sett en fallande stjärna.

din lukt sitter kvar på mina lakan och dina läppar har lämnat avtryck på min hud. hur ska jag någonsin kunna glömma ljudet av ditt hjärta? 69 slag i minuten, jag räknade dem samtidigt som du viskade i mitt hår. små ord som har fastnat på näthinnan, jag tror det slår för dig. och jag som ville somna i din famn. jag frågade om det fanns plats för mig där och din hud brändes när du kramade mig hårdare.

hur många timmar krävs det för att glömma din nacke mot mina läppar? mer än stjärnorna på himlen. du sa att du hade försökt räkna dem, stjärnorna alltså, men att du hade tappat bort räkningen efter 236 och jag sa att jag aldrig hade sett en fallande stjärna.

du sa, vad ska du önska dig om du ser en. tiotusentals mer dagar som denna.

- nellie