Snälla håll mig inte för hårt, men snälla lämna mig inte.

Här hemma har vi såna där duschdörrar som blir alldeles immiga om man stänger dem helt och duschar. Jag brukar alltid ha dem öppna. Idag hade jag inte det. 

Jag ställde mig under vattnet och kände efter några hundradelar att det var lika kallt som isen utomhus. Med händerna intryckta under överarmarna kunde jag med högerhanden känna mitt hjärta slå. 

Efter ett tag blev det varmare och spänningen längs ryggraden släppte. Dörrarna började bli immiga.

Jag satte mig ner så vattnet droppade ner på min rygg och jag målade ett fönster på den ena dörren. Det immade igen med en gång.

När jag sen reste mig upp och gick ur duschen hade jag samma känsla som man har efter att man förlorat någon eller något viktigt. När man varit inomhus och bara legat i sängen varje dag.

Fast, jag har inte förlorat någon. Tror jag.

- sophia