dina tårar faller inte alls lika lätt som regn,

men de är lika betydelsefulla som havet ändå.

Människor är så svaga, samtidigt som de är något utav de starkaste som finns. 

Det finns så många vårdslösa, som aldrig tänker. Såna som tar, och tar, men aldrig ger något tillbaks. Sedan finns det de som ger, och ger, men aldrig får något tillbaks. Tänker folk aldrig på att tillslut kanske det inte finns något mer att ge? Människor är så bra på att dölja saker. Man vet inte alltid om när någon är ledsen, och när man får reda på det i efterhand mår man dåligt över det. Hur kunde man inte märka något?

Ofta klarar människor alltid av att bygga upp sig själva efter att ha ramlat ihop i tusen småbitar. Ibland med hjälp av andra, ibland helt själva. Jag tror inte att jag har stött på någon som har gått sönder så illa, att den inte går att laga igen. Men om jag gör det, kommer jag nog märka det.

Har ni tänkt på, att hon som sitter bredvid er på bussen, kanske är totalt sönderslagen inuti? 

Eller att den där killen som alltid går av på samma hållplats som du, har förlorat allt?

Men de kommer klara av det, på något sätt. För vi är så pass starka.

Mitt universum går aldrig sönder. Det är evigt.

 

- sophia