onsdag 17 november 2010

och jag vill se din nacke i morgonljus

det skrämmer mig hur lätt människor kan gå sönder, hur sköra, ömtåliga och bräckliga vi är. på mindre än någon sekund kan allt vi byggt upp ligga i bitar. något som skrämmer mig mer är hur lite människor tänker på det och hur obekymrat vi kan skada varandra. man kastar ur sig ord som gör ondare än slag och man slår hårdare än vad som är tänkbart. på en tusendels sekund kan man förstöra någon. helt och hållet. 

vi har nog aldrig riktigt förståt, det där om hur ensama vi skulle vara utan varandra.


- nellie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar