torsdag 18 november 2010

du pratar med stängda ögon,

men jag vet att du ser allt ändå.

Jag kommer ihåg den där kvällen i somras, när han och jag bestämde oss för att spendera natten på ett högt berg. Han sa att han ville visa mig när solen gick ner, för att sen gå upp igen. 
Vi tittade på stjärnorna och jag skrattade så mycket. Det sägs att man får önska sig något, om man ser en stjärna falla. Jag tror att jag såg tusen stjärnfall, men jag önskade mig samma sak varenda gång; att den natten inte var den sista. 
Vi slöt ögonen för att vila, men det slutade med att vi missade solen. Klockan var 06.02 på morgonen då vi åkte hem. Jag satt mittemot honom på tåget när jag tittade ut och såg den vackraste sommarhimmel jag någonsin sett. Jag bad honom titta, men han vägrade. 
Varför tittar du inte? Frågade jag.
För att du är finare än solen. svarade han med den där morgonrösten han får som jag älskar så.
Jag tror att jag nästan kramade sönder hans hand när vi gick hem från stationen efter det.


 - sophia

1 kommentar: