du är som lycka, jag tappar lätt bort dig.

ibland kan jag få för mig att vi var gjorde för varandra. han som jag träffade två kvällar i ett lusthus och som fick mig att känna mig synlig, han som skrev frihet över min rygg, kysste mig i nacken och viskade i mitt öra, är du verkligen på riktigt?

han hade brunt hår och blyga ögon, en grön jacka och nya skor. han grät mycket och ofta och han flyttade alltid närmare när jag flyttade längre bort. han frågade om jag var rädd för döden och jag sa att jag kände mig levande med honom.

jag är hennes igen. var det sista han skrev till mig.

- nellie